Under de gamla äppleträden
Den blomstertid nu kommer
Idag är det skolavslutning. Sommarlov. Kanske ett av världens bästa ord. Sommarlov.
Och nu, nu ska vi ta oss mycket tid att bara njuta och lukta på blommorna.
Pojken som inte ville vara med på bild. Åtminstone inte först ♥
När vi hade familjefotografering i fredags skulle Albin INTE vara med. Alls. Inte på några vilda villkor. Och alla som har eller har haft en femåring omkring sig vet ju att det inte alltid är helt lätt att få dem att byta åsikt när de väl har bestämt sig.
Men det gick faktiskt jättebra. Jag brukar hantera sånt där just genom att – tja… Inte hantera det alls. Som förälder blir man (inklusive jag. Det är därför det är myyyycket svårare att fota sina egna barn än andras 
) ofta stressad när barnen inte gör som man tänkt sig eller som man vill, men tjat och stress brukar bara göra det värre. Att låta barn som inte vill vara ifred och låta dem bestämma tempot själva, att locka in dem i fotograferingen genom bus och lekar, att låta det få ta lite tid, att göra något oväntat som fångar deras intresse, att följa dem i det de vill göra istället – det brukar lösa saken av sig själv.
Och just på sådana fotograferingar, där jag lyckas vända ett barn som från början inte vill nånting, till att leka och ha hur kul som helst – då är jag extra nöjd efteråt. För efter en stund, blev Albin ganska nyfiken på våra lekar ändå. Och vips, så var han mitt i dem helt på eget bevåg. Och vi fick mängder av härliga bilder – enskilda, på syskonen och på hela familjen. Det kommer mer en annan dag, men jag börjar med några på han den där sötnosen som INTE skulle vara med på bild 
.
Efter en fotografering
Efter en fotografering levererar jag alltid fotona högupplösta på skiva till kunderna. Det innebär att man själv kan framkalla bilderna som man önskar i stora printar, canvas, göra fotoböcker eller vad man nu känner för. Givetvis kan jag även hjälpa till med framkallning och att designa fotoböcker (jag älskar att göra fotoböcker! Det är så kul att visa en historia kring fotograferingen med en bok!), men som standard får man bilderna på skiva.
Och då ska man givetvis passa på att göra mesta möjliga med bilderna, inte sant? Så här kommer ett litet enkelt tips som jag tycker blir riktigt fint 
:
Framkalla foton (alla kunder får lite tips för hur bilderna ska framkallas på bästa sätt efter en fotografering. Personligen föredrar jag att framkalla mina foton hos crimson, men jag har inget samarbete eller avtal med dem, utan det är min personliga åsikt att de har det bästa resultatet), skaffa ett armeringsjärn och kapa av i lämplig storlek, fäst fotona med dubbelhäftande tejp, ställ på tavellist. Voilá! Enkelt, snyggt och snabbt. Dessutom enkelt att byta ut bilderna om och när man känner för det. Just den här tavellisten, där jag har satt lite diverse naturfoton, sitter på vår lilla gästtoalett, men jag tycker nog att ett sådant här arrangemang skulle kunna passa lite varstans i ett hem 
.
Mor och son
Är inte nästan alla mammor med på för få foton? Det är väldigt ofta mammor som håller i kameran – enligt min erfarenhet. Och ofta är mammor också extremt självkritiska och vill inte stå framför kameran. Fast samtidigt med en önskan om att ändå finnas med i minnesbanken av foton tillsammans med barnen. Svår ekvation.
Jag är själv en av de där mammorna. Alltid bakom, nästan aldrig framför. Brukar säga att jag är snyggast bakom kameran 
. Lotta är en annan av de där mammorna som sällan syns på bild med sina barn. Fast nu gjorde vi något åt saken. Med lek och skoj och skratt. Och såpbubblor såklart. Och visst blev det bra? Visst är de fantastiskt fina, mor och son ♥ .
Om lyckan i att hitta det magiska ljuset
Alltså. Ni vet sådana där tillfällen när man är ute på en vanlig kvällspromenad med familjen. Och så helt plötsligt när man går där, så ser man det. Det där magiska ljuset. Kvällsljuset. Som liksom silas ner mellan träden genom en dunge ner på en äng. Som är full med blåsfärdiga maskrosor. Och i samma ögonblick inser man att kameran faktiskt ligger under barnvagnen. Och att de stora pojkarna lätt går att mutas till att ställa upp (varsin glass med extra allt kostade för övrigt bilderna nedan ). Och så går man igång som en speedad duracellkanin och tokskuttar ut, mitt på ängen och tjoar och hojtar som i extas över hur GRYMT och FANTASTISKT och PERFEKT ljuset är. Ni vet sådana ögonblick? Det är ren och skär fotograflycka det.
Eller… Så vet ni kanske inte exakt vad jag menar här . Min man och mina barn förstår det till exempel inte alls . Men de har helt enkelt förlikat sig med att det är så här det funkar. De låter mig hållas. Gillar läget liksom. Men oavsett om man nu förstår fotoeuforin eller inte, så förstår de flesta att bilder som dessa är minnen på riktigt.
Elsa & Astrid
Igår fotade jag finaste tvillingtjejerna under mycket skratt och bus . Vi blåste bubblor och lekte lekar och skrattade åt fåniga ord och stora bubblor. Och visst syns vi att vi hade skoj under vår fotostund? För det är så förbaskat kul att fotografera – I.Love.It.
För det är ju när man har roligt på riktigt, som bilderna blir äkta. När skratten kommer sådär ända från magen, då syns personligheter. För även om man är tvillingar behöver man inte alls vara likadana. Vare sig till utseendet eller till sättet. Man kan vara sin alldeles egen fast man alltid är två och alltid har varandra. Den ena kan vara lugn och eftertänksam. Och den andra en sprallig teaterapa. Och när det syns i bilderna – då är jag nöjd. Tack för igår tjejer!
Lite mer från vitsippeskogen
Ja, här är ganska lugnt just nu. Förutom att vara mammaledig, fotograferar jag ju en del. Och utöver det kompletterar jag även min fritidspedagogutbildning med behörighet i idrott & hälsa på högskolan. Och det där sistnämnda – det tar rätt mycket tid just nu, så här mot terminsslutet. Och så redigerar jag uppdragsbilder också, massvis. Puh. Ser fram emot att snart vara klar med skolan så jag kan ägna mer tid åt fotograferingen!
Och då blir det mer fart här igen! Vitsipporna är snart utblommade (så snabbt det gick) men nu är rapsen på väg och – åh, det är vackert. Rapsfält, kvällsljus, grönt ute, blommande körsbärsträd. Det är en så förbaskat fin tid just nu. Njut! Det gör jag! Och boka in en fotografering – bara maila mig så hittar vi på nåt kul. För det är inte alls läskigt att bli fotograferad – faktiskt bara roligt . I inlägget nedan finns ju dessutom ett erbjudande som går fint att utnyttja fram tom 26/5.
Men nu. Måste tillbaka till studierna en stund till innan minsteman vaknar och storkillarna ska hämtas. Jag bjuder på ytterligare ett par vitsippsfoton så länge!
Till Mor
Jag vet inte hur Mors dag funkar i era hem. Men hos oss funkar det som så att antingen tipsar jag pappan i huset om något jag skulle vilja ha (helst då mailledes, med en länk till aktuell produkt/plagg/pryttel/inredningsattiralj. Så det inte blir oklarheter ) eller så hittar han på något själv och köper till mig. Eller förlåt, BARNEN, köper något till mig, menar jag. Givetvis.
De senaste åren har jag inte kommit med några konkreta hintar. Därför har det blivit det sistnämnda alternativet av de två ovan vad gäller Mors dagspresent. Förra året fick jag en handdammsugare (förvisso hade jag klagat en del över hur jobbigt det är att släpa fram den stora dammsugaren femtielva gånger om dagen för att göra rent under köksbordet. Men ändå). Året innan fick jag en grep (förvisso höll jag på att anlägga ett grönsaksland. Men…. nja). Ja. Ni fattar. Det är tanken som räknas och allt det där – men konkreta hintar is da shit helt enkelt.
Hursomhelst. Oavsett hur just er familj brukar hantera Mors dag – den ultimata lösningen på problemet har jag här. För vilken mamma (och pappa också för den delen. Men enligt min högst ovetenskapliga erfarenhet så är det oftast mammorna som tänker på det där) vill inte ha glada, lekfulla bilder på sina barn och hela familjen? För en fotografering är ju inte enbart en lösning på ett ”morsdagsproblem”, utan det är den bästa tänkbara presenten så tillvida att man både får fotominnen för livet, och en rolig stund för hela familjen tillsammans. Och är inte det vad dagar som Mors dag borde handla om? Att vara tillsammans!
Kolla in de här mamma/barnbilderna. Visst är de fina, alla barn, mammor och familjer jag har fått förmånen att fotografera? Här syns ett par av dem ♥ .
Så just do it! 
Tiden som är just nu, oavsett var ni befinner er, kommer ju faktiskt aldrig igen.
Förslag på konkreta hintar till morsdagspresent-ansvarig (om han/hon/de inte förväntas läsa här själva) kan vara:
*ett mail eller sms med länken till det här inlägget.
*dela facebookstatusen med länken till det här inlägget till lämplig person.
*använda den gamla devisen ”själv är bäste dräng” och fixa presenten själv (vilket egentligen är precis lika bra som något annat).
….och är du nu den morsdagspresentsansvarige i familjen så. TADA.
För att lösa detta skickar man enklast ett mail till mig på pernilla@lycklig.org.
Det finns två möjligheter: Antingen bokar man in en dag för fotograferingen direkt. Alternativt; om man gemensamt vill diskutera och planera lite kring när det skulle passa bäst att ha en rolig fotostund, köper man ett presentkort på fotograferingen. Jag mailar över ett fint gåvobevis eller presentkort som ni själva kan printa ut och överlämna!
Oavsett vilket alternativ man väljer får man fem extra bilder på köpet (värde 450 kr) om man bokar/köper presentkort senast söndag 26/5. Prislistan där man kan se vad kalaset kostar och vad som ingår kan man hitta här. Det går alltså utmärkt att boka och få de där fem extra bilderna ända fram tills självaste Mors dag. Vill man hinna få ett gåvobevis/presentkort mailat till sig så vore det toppen med någon liten dags framförhållning…. . Fotograferingen ska genomföras under 2013. Hoppas vi ses!
En mamma, en pappa, tre syskon och galet mycket vitsippor
En vacker solig söndagsförmiddag – alldeles runt hörnet här i den lilla byn där jag bor. Familjefotografering i skogen bland vitsipporna och den där skogen, sin litenhet till trots, är faktiskt så vacker just nu så man tappar andan lite grann. Fast jag hittade andan ganska snabbt igen. Och sen blev det fullt ös. Med lekar och bus och skratt och såpbubblor. Och vitsippor då. Såklart. Tack för igår, fina ni!
